Närhet eller avstånd?

Coronatidens restriktioner har troligen påverkat oss alla på något sätt.

I ett hushåll kan det vara trångt: kanske är det så att en arbetar i bastun eller så delar man på eller turas om att använda hemmets enda dator. Det kan hända att det blivit så mycket närhet på sistone att det har blivit en belastning. Å andra sidan har omständigheterna orsakat avstånd som vi måste stå ut med. Vi börjar fråga oss saker som: Kan vi träffas? Vem kan jag träffa? Ska vi åka ut eller ska vi stanna hemma? Vi överväger på ett helt nytt sätt hur vi ska göra. Kalendrarna gapar tomma. Plötsligt är det inte så att vi bara kommer och går. Också viktiga tillställningar har blivit annullerade eller ombokade och vi har inte haft möjlighet att träffa andra som vi känner lika med. Samtidigt har en del blivit modigare och utvecklat sina digitala kunskaper och på så sätt hittat nya sätt att umgås.

Omständigheterna har också fört fram nya sidor av oss själva. Å ena sidan är vi samma personer som tidigare, vi använder för oss bekanta tillvägagångssätt för att göra prioriteringar i vardagen och för att lösa situationer som uppstår på grund av restriktionerna, och vi ändrar vårt beteende. Samtidigt får våra känslor oss att agera, vilket kanske också leder till nya lösningar. Nya lösningar har säkert också medfört positiva saker. Men situationen kan också ha väckt ny oro för våra närstående, som kan vara antingen nära eller på avstånd.

Vi lever i en tid som är ny för oss alla. Begreppen närhet och avstånd har fått nya betydelser.

Vi lever i en tid som är ny för oss alla. Begreppen närhet och avstånd har fått nya betydelser. Men just nu är sommaren på väg och håller på att slå ut i blom. Det är en möjlighet att titta på världen som öppnar sig på ett nytt sätt. Vad ska jag göra under sommaren, med vem, och hur ska jag vara tillsammans med andra? Situationen kan orsaka ovisshet och vi funderar på vad som ska hända härnäst – lyckligtvis har vi naturen nära oss, den stannar inte upp utan fortsätter att gå vidare och leder oss samtidigt framåt. Kanske är Finlands natur speciellt nära oss alla i år. Ute kan vi träffa våra närstående, och kanske ser vi också klarare i oss själva då vi tar avstånd för en stund och ser på den vackra naturen.

Anni

I mitt arbete som organisationsplanerare i Finlands Neuroförbund träffar jag personer med MS och sällsynta neurologiska sjukdomar och deras närstående. Mötena väcker tankar som jag skriver om i den här bloggen.